Vincenzo Albrici – drottning Kristinas hovkapellmästare

Publicerad 2014-01-04 i kategorin Musik | 7 Comments »

  • Vincenzo Albrici  (1631–96), italiensk tonsättare, klaverspelare, organist och kapellmästare; verksam bl.a. i Sverige.
  • Mest känd för att han skänkte glans åt hovfestligheterna under drottning Kristinas två sista regeringsår.
  • Värd att minnas för att ha komponerat det första vokalverket med svensk text: Fader Wår.

I ett brev från den 17 november 1652 skriver den unge hovjunkern Johan Ekeblad, i tjänst hos Hennes Majestät drottning Kristina:

”En tjugo stycken italienare äro på vägen från Danmark i dag eller i morgon hit förväntandes ibland hvilka några comedianter äro, dock mestadelen musicanter och sångare.”

Truppens kapellmästare var  den unge Vincenzo Albrici från Rom, på den tiden en av Italiens mest berömda musiker. I gruppen fanns också fadern Domenico och den yngre brodern, Bartolomeo, betecknad som  ”soprano non castrato”, vilket betydde att han inte uppnått målbrottet. Hela truppen anställdes vid det svenska hovet.

trekronor

Det var hit – till slottet Tre Kronor – som Albrici och medmusikanterna kom en novemberdag 1652. Vad tänkte han, när drottning Kristina kallade? Visste han vad Sverige var? Visste han, att han skulle till ett gammalt kallt och dragigt slott? Hur kallt och uschligt det kunde vara i Stockholm? Kände han till filosofen Descartes öde? Otvivelaktigt fanns det andra hov, som kunde varit mer lockande. Kanske var det med tunga steg han närmade sig Stockholm.

Om förhållandena i Stockholm på 1600-talet får vi veta mycket i hovjunkern Ekeblads många brev (se bild nedan). I ett skriver han:

”Jag kan aldrig tro att sådant väder därnere är, förty här haver regnat och regnar så hiskeligen, att jag inte kan se annat än att denna staden måste vara himmelens pissepotta.”

hovliv

Hovjunkern Johan Ekeblad skrev många brev om livet och hovet på Kristinas tid. Boken är en guldgruva för den språk- och historieintresserade.

Det kanske inte bara var religionen och kulturen som fick Kristina att lämna Sverige. Hon sneglade som bekant åt Rom, säkert sedan en ganska lång tid. Hon hade kontakt med samtidens stora intellektuella i Europa och hon ville ha glans och fest vid sitt hov. Det svenska hovet skulle inte stå de andra europeiska hoven efter. Med det skulle Vincenzo Albrici hjälpa till.

Ekeblads brev vittnar om en betydande musikdramatisk aktivitet i Stockholm:

 … de italienska musikanterna hafva nu åtskilliga gånger spelt comedier både på slottet så väl som hos änkedrottningen …

bok

En samlingsvolym med hovbaletter till Kristinas ära. I ”Then fångne Cupido” dansade Kristina själv. Ofta hade Georg Stiernhielm utarbetat texterna. Kristinas motto var: ”Den som fördelar rollerna på livets scen har sett till att du får den roll som bara du kan spela.” Hon knep själv huvudrollerna i baletterna.

Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina och det var då Albrici klev in i den svenska musikhistorien med sitt ”Fader Wår”, ett verk för soli, kör och orkester med text på svenska.

tronavsag

Drottning Kristinas tronavsägelse på Uppsala slott den 6 juni 1654. Några musiker kan svårligen skönjas, men att de var där och att det var mycket pompa och ståt vet vi. (Laverad pennteckning, Erik Dahlberg. Riksarkivet.)

omslag

Noterna till Fader Wår finns bevarade i den stora berömda ”Dübensamlingen” i Uppsala universitets bibliotek. Musikforskaren Ebbe Selén ägnade 1 000 timmar om året i 18 år till att transkribera noterna (inte bara Fader Wår), så att nutida musiker kan läsa dem.

orgel

Så här kunde en orgelstämma (tabulatur) se ut ibland. Inte konstigt att det tog tid att transkribera!

titelsida

Här är titelsidan till Fader Wår. Säkert är den skriven av Albrici själv.

sopranstamma

Ur sopranstämman till Fader Wår. Här kan noteras, att Albrici har lyckats förvånansvärt bra med textunderläggningen så italienare han var. Bara på ett ställe fallerar det. När han kommer till frasen ”utan frels os ifro ondo” lägger han betoningen på andra stavelsen i ”utan”. (Klicka på bilden för att se detaljerna!)

lp

Och här är skivan, en EP, som fanns att köpa vid den stora Kristinautställningen på Nationalmuseum 1966 och som har snurrat många varv hos mig! Den har faktiskt präglat min musiksmak åt det tidiga hållet. Den finns inte på Spotify, men väl en senare inspelning: Hans Davidsson – Vincenzo Albrici fader var: Fader War.

Vincenzo Albrici sökte sig efter tiden i Stockholm till hovkapellen i Dresden, Prag och Rom, där han åter vistades hos Kristina; han följde också med henne på besök till Stockholm. Senare arbetade han även i London och Leipzig. Han avled i Prag 1696.

Anne Marie Tålig, f.d. allt möjligt, numera ofta student; dock fortfarande notorisk korist i Göteborgs Kammarkör, cellist, har absolut gehör och är mest känd för att kunna sjunga tvåstämmigt med sig själv. Även en av näsflöjtsvirtuoserna här.

Läs mer (och lyssna!)

En kort biografi finns på Wikipedia. En inspelning med Fader Wår från ett Musica Sveciae-album med Hans Davidsson finns på Spotify. Här några ytterligare länkar till instrumentalmusik av Albrici:

På Livrustkammaren pågår just nu en ny intressant utställning om drottning Kristina: ”Bilder av Kristina”. Det gäller dock att vara snabb; den slutar den 5 januari 2014.

Litteratur

  • Musiken i Sverige Från forntid till stormaktstidens slut (L. Jonsson, A-M Nilsson G. Andersson)
  • Bokförlaget T. Fischer & Co och Kungliga Musikaliska Akademien 1994
  • Jan Ling: Europas musikhistoria – 1730. Esselte  Herzogs, Uppsala 1983

7 Comments on “Vincenzo Albrici – drottning Kristinas hovkapellmästare”

  1. 1 Olle Bergman said at 17:53 on January 4th, 2014:

    Ett stort tack för detta intressanta besök i stormaktstidens Sverige. Det är alltid spännande att komplettera intellektets faktainsamling med sensorik. Hur lät stormaktstiden? Och hur smakade, luktade och kändes den? Denna mulna och fuktiga januaridag passar ju också ihop med Ekeblads väderanteckning.

  2. 2 Lotten Bergman said at 18:36 on January 4th, 2014:

    Jag hade ingen aning! Tack!

  3. 3 Gunilla Bergman (den blyga...) said at 15:46 on January 5th, 2014:

    Svindlande!
    Jag har, med hjälp av WA Auden, Joseph Brodsky och Bengt Jangfeldt formulerat att SPRÅKET är GUD.
    Sedan jag i mars 2013 blev varse Jonas Kaufmann och tillsammans med honom firat Wagners och Verdis 200-årsdagar har jag börjat luta åt att i “Språket” införliva även MUSIKEN.
    Detta inlägg får mig att DEFINITIVT bestämma mig för detta!

    Tack för ” a visitation of God”!

  4. 4 ab said at 02:04 on January 6th, 2014:

    Johan Ekeblad, för att komma med en sidoentusiam – hittade honom på universitetsbiblioteket för många år sedan, och läste som förhäxad om vardagslivet i Stockholm på sextonhundratalet. Hur det var jobbigt att ta sig fram i stan, så han köpte en liten häst, till exempel. Och plötsligt såg man hela scenen framför sig – gatorna och modden och hästarna och människorna… och hörde samtalen och ropen…

  5. 5 Ulla-Karin Snaar said at 12:29 on January 6th, 2014:

    Vilket fantastiskt arbete! Jag som inte ens är särskilt intresserad av historia vaknade till liv nere i soffan! Det där med “pisspotta” är verkligen slående!

  6. 6 Anders said at 13:47 on January 6th, 2014:

    Mycket överskådlig och välillustrerad artikel. Roliga klipp, så att säga, med lite av varje för att ge en mer komplett känsla.

  7. 7 Christer said at 08:49 on January 7th, 2014:

    Kul! Fadher wår som est i himblom har jag spelat ett antal gånger, men Ekeblad har jag inte läst. Måste åtgärdas!


Leave a Reply