Till Mossan! – punkig rock’n’roll på malmöitiska

Publicerad 2014-01-01 i kategorin Album, Musik | 4 Comments »

  • till-mossanTill Mossan!, album från 1977 av den malmöitiske rock’n’roll-musikern Kal P. Dal (1949–85; egentligen Carl Göran Ljunggren) och hans kompband Pågarna.
  • Mest känt för dess skånska anarko-version av Carl Perkins’ Blue Suede Shoes vilken på malmöitiska blev Blåa Sko’.
  • Värt att minnas som ett verkligt intensivt album i treackords-genren och en hyllning till skånskan som rockidiom.

Arlövsmusikern Kal P. Dals blomstring blev sorgligt kort. Konstnärligt följde han ett mönster som inte är så ovanligt för musikhistoriens mer säregna talanger. Först en debut som skapar sensation, sedan åratal av famlande försök att följa upp succén. Och på slutet blev det riktigt ointressant; Ente nu igen! från 1983 för snarast tankarna till Eddie Meduzas garagetejper – gapigt och ansträngt och … tragiskt på något vis. Två år senare rycktes han bort av en aneurysmblödning i hjärnan.

Det är debuten Till Mossan! som är Pedalens bidrag till den svenska musikhistorien. Och den internationella också, om ni frågar mig; lättviktig treackordsrock blir inte mer medryckande och intensiv än så här. Kal och pågarna kapar amerikanska klassiker som Cadillac/Kaddilack eller Tutti Frutti och fyller dem med en naiv studsbollsenergi som för tankarna till Tigger i Nalle Puh eller aracuan i Kalle Anka. Sången är en magnifik uppvisning av det lyckliga äktenskapet mellan bluesbaserad tonika-subdominant-dominant-musik och den djupa söderns skånska. Och attityden till musiken är en syntes av parodi och hängivenhet – dö’ glyttigt po allvar!

Förutom Blåa Sko’ är mina egna favoriter på albumet SJ och Jonnie. Den första kan ses som en hyllning till Kals far, som var järnvägsanställd, och innehåller raderna ”nu vill jag sitta och flumma / på en blomma i Lomma” – ett rim som bara funkar på skånska. Den andra är en rejält omgjord version av 10cc:s Johnny Don’t Do it. När jag lyssnar på albumet idag upplever jag hur påverkat det är av punken som rivstartade 1976 med Sex Pistols Never Mind the Bollocks. Som rock–punk-syntes placerar jag det gärna sida vid sida med Tom Robinsons Power in the Darkness som kom 1978.

Själv såg jag Kal P. Dal i verkligheten en enda gång: vid målgången av Karnevalsloppet 1982 där han stod i musikpaviljongen i Stadsparken i Lund och höll låda. Någon riktig livekonsert blev det aldrig för mig, men jag kan ändå räkna Kal till mina starkaste musikaliska influenser när jag själv står på scen; Kal P. Dals motto var att rocka röven av svenska folket, och en del av min röv kommer alltid att rocka för Kal!

Olle Bergman är frilansskribent och redaktör för Minnesvärt.

Läs mer

Kal P. Dal är vederbörligen hyllad med en webbplats, en bok och en musikal. Alla hans album finns på Spotify. Pedalens Pågar rockar vidare.

 


4 Comments on “Till Mossan! – punkig rock’n’roll på malmöitiska”

  1. 1 Anna T said at 14:22 on January 1st, 2014:

    Jag blev utskickad att intervjua Kal P en gång, jag var 15 och hade ett sommarjobb på Aftonbladet. Satt med honom en och en halv timme och hade jättetrevligt och fattade inte ett ljud av vad han sa. Som tur var hade jag haft bandaren påslagen hela tiden, så en redaktör med mer erfarenhet av skånska kunde avkoda intervjun.

  2. 2 Olle Bergman said at 14:57 on January 1st, 2014:

    Haha, det var det bästa Minnesvärt-minnet hittills!

    Han framstår som en oerhört varm och sympatisk person. Intressant att notera är att han läste psykologi och jobbade på barnpsyk.

    http://www.skanskan.se/article/20100913/NOJE/709139928/-/kal-p-dal–lika-populara-i-dag-som-pa-70-talet.

  3. 3 Ulf Bering said at 21:56 on January 1st, 2014:

    Intressant att nämna är att denna platta producerades av Peps Persson, en annan hyfsat känd skåning med förkärlek till skånsk dialekt och rotrock.

  4. 4 Karl G Jönsson said at 18:33 on January 2nd, 2014:

    Det är värt att påpeka att den legendariska bilden på LP-omslaget plåtades av en cirka 19-årig Mats Bäcker! Detta blev starten på en mycket uppmärksammad och applåderad karriär som rockfotograf. Samtidigt spelade han saxofon i Fiendens Musik och senare i Docenterna.


Leave a Reply