Povel Ramel – Knäppuppare och ordmusikalisk ekvilibrist

Publicerad 2013-08-02 i kategorin Porträtt | 16 Comments »

Povel Ramel 1955

Povel Ramel 1955
Jan Dahlander/Sydsvenskan/IBL (Bildkälla: Wikipedia)

• Povel Ramel (1922–2007), ord- och tonskapare i humorns och glädjens tecken.

• Mest känd för sitt ymnighetshorn av sånger, revyer, krogshower m.m.

• Värd att minnas för sin långa gärning som varmhjärtat galen och musikaliskt innovativ artist, som fick ett stort rum i svenska folkets hjärtan – efter att den första chocken lagt sig. 

Nej, jag såg honom aldrig uppträda i verkligheten, men Povel Ramel var ändå ständigt närvarande under min uppväxt. När mina föräldrar hade gått och sett någon av hans Knäppupprevyer, minns jag tydligt hur det bara lyste om dem av kvardröjande förtjusning i långa tider. Skivorna fanns hemma och spelades flitigt på radiogrammofonen och med tiden lagrades Povels melodier och texter i min växande hjärnas skrymslen, där de ännu gör sig påminda vid de mest oväntade tillfällen.

Man brukar ju säga att god underhållning består av en lämplig avvägning mellan det välkända och det oväntade. Men när unge friherre Ramel drabbade radiolyssnarna med program som Föreningen för flugighetens främjande och Jakten på Johan Blöth, blev dosen crazy-humor väl magstark för somliga av den goda smakens företrädare. Den första Knäppupprevyn från 1952 hade den välfunna titeln Akta huvet, eftersom dess upphovsman gjorde entré flygande i en linbana tätt över publikens huvuden. Redan där hade Povel slagit följe med kollegerna Martin Ljung, Brita Borg och Gunwer Bergkvist, artister som kom att förkroppsliga en epok av svensk underhållning.

Det är – i mitt tycke – i det närmaste ogörligt att lyfta fram något särskilt nummer som mer lysande än något annat. Men man kan utan vidare påstå att Povel Ramel är pastichens mästare. Enligt Nationalencyklopedin utgörs en sådan av ett ”konstnärligt verk i vilket en annan konstnärs eller epoks stil tydligt efterbildats i bestämd avsikt”. Povel Ramels pasticher hade en absolut tonträff, oavsett om det gällde Bellman eller calypso. Men problemet med pastischer är ju dessvärre att lyssnarna måste ha en relation till förebilden. Och vi ska inte glömma att Povel Ramel också var en låtskrivare av rang i det klassiska jazzidiom där han danats som musiker.

Till sist har jag fastnat för ett citat som i någon mån sammanfattar hur Povel Ramel kan ha sett på sin gärning:

I tillvarons skola bister, där var magister en pessimist är, där står vi redo att distrahera er på rasterna – vi är förmodligen de sista entusiasterna …

Tomas Blom är författare med en bakgrund som radioman; han har på senare tid återknutit till denna genom att slå sig på podradio.

Läs mer

• Povels minne hålls vid liv genom att hans Karamelodiktstipendium alltjämt delas ut till en yngre artist, senast 2013 till Carl-Einar Häckner.
• Att läsa: Povel Ramel har skrivit två självbiografier: Följ mej bakåt vägen (1992) och Som om inget hade hänt (1999).
• På Youtube finns gott om klipp, t.ex. detta från 1963.


16 Comments on “Povel Ramel – Knäppuppare och ordmusikalisk ekvilibrist”

  1. 1 Olle Bergman said at 08:31 on August 2nd, 2013:

    Favoritcitat:

    • ”Han tänker mycket när han tänker, men han tänker för sakta.”
    • ”Jag ska köpa nya fiskar, för dom gamla har tatt slut.”
    • ”En del var prima virke, dem lade jag för mig.”

  2. 2 Maria Lindberg Howard said at 08:46 on August 2nd, 2013:

    “Underbart är kort” hör till favoriterna. Den dök upp i filmen Ratataa 1956.

    Bara en enda ros på ett evigt klänge
    så är livet
    trist varar länge
    men underbart är kort –
    alldeles för kort

    Följer du ödets väg genom dunkla gränder
    når dig solen
    en glimt i sänder
    ty underbart är kort –
    alldeles för kort

    På var sommaräng du finner bara en
    lyckoklöver
    någonstans
    och likaså en enda gång du möter just den vän
    du behöver
    så grip din chans
    Men fort – innan den flyr bort
    underbart är kort –
    alldeles för kort

  3. 3 Michael Hurtig said at 09:01 on August 2nd, 2013:

    far dog i kolera igår, förlåt oss. Däffö är det ingen is till punchen..

  4. 4 Ullah said at 09:22 on August 2nd, 2013:

    Povel för mig:
    http://www.youtube.com/watch?v=zLXneV363No

  5. 5 Lotten Bergman said at 10:36 on August 2nd, 2013:

    Jag har sett Povel på riktigt!

    Det var när hela Nationalencyklopedins redaktion under hösten 1989 bjöds på baluns på Operakällaren. Povel var alldeles fantastisk.

    (Tror jag mig minnas. För det som jag kommer ihåg mycket, mycket tydligare är att en kille inne på Operakällarens restaurang hade en resväskestor mobiltelefon med sig. Han ställde den på bordet … och ingen ringde på hela kvällen.)

  6. 6 Rosman said at 11:05 on August 2nd, 2013:

    Povel är den som alla svenska underhållare i nån mening måste mäta sig med. Kul med att han var före sin tid, gäller väl många genin. Också bra att artikeln fångar hans musikalitet som ju ofta blir underskattad i förhållande till ordekvilibristiken.
    (Kom osökt att tänka på Robert Broberg, är han med på Minnesvärt-listan?)

  7. 7 Anne Marie Tålig said at 11:41 on August 2nd, 2013:

    Jag har naturligtvis sett Povel på riktigt, flera gånger, eftersom jag är så gammal. Jag såg t.ex. den första Knäppuppen. Eftersom jag bara var typ 8 år eller så, så minns jag ju inte så mycket, men att det for folk i luften tycker jag mig minnas.
    Underbart är kort är en musikalisk pärla.

  8. 8 Michael Hurtig said at 12:52 on August 2nd, 2013:

    Sven Olssons Trio, Sven Olssons Trio svaret på all musik….. Småstöddigt:0)

  9. 9 Michael Hurtig said at 13:04 on August 2nd, 2013:

    Snart är tuppen galen då ska du åka hem, visst vill jag ge dig ett minne men jag finner inge minne inne?!

  10. 10 Fredrik Tersmeden said at 14:25 on August 2nd, 2013:

    Fick en LP-box med det bästa ur Povels 40- och 50-talsproduktion i julklapp när jag var runt tolv. Jag kan fortfarande många av texterna utantill och hans musikalitet och verbala genialitet har följt mig genom livet. En gång har jag också haft förmånen att se honom live och även efteråt umgås litet med honom “backstage”, nämligen när han var på Studentafton på AF (tillsammans med Hasse Alfredson) 1999.

  11. 11 Erik Bergman said at 16:29 on August 2nd, 2013:

    Jag hade en Povel Ramel-period nån gång runt tolvårsåldern vill jag minnas (inget jag sa högt till klasskompisarna). Favoriterna är “Karl Nilsson” och “Balladen om Eugen Cork”.

    Dessutom framförde jag “Lingonben” framför klassen i förskolan. Inte säker på hur uppskattat det var.

  12. 12 Anna T said at 09:52 on August 3rd, 2013:

    Tänk all ovärdelig kunskap man fått via Povel i sin barndom. Om varför det gungar på vägen till Kyrraså, om kokosnötters hårdhet, vad som händer när man tar av sig skorna och hur kort underbart är. Varför man inte ska lägga sitt huvud på en mur en måndagmorgon och köpa en zebra. Om självplågare och sukiyaki. Med mera.

  13. 13 Michael Hurtig said at 10:36 on August 3rd, 2013:

    Vi lever i ett jäkla tjyvsamhäll!!

  14. 14 den blyga said at 17:21 on August 3rd, 2013:

    Märkligt nog lyckades jag pricka in hans debut!

    Sedan följde vi (maken och jag) hans skapande med höjdpunkterna enligt vårt förmenande
    Tag av dig skorna och skivan
    Vid pianot P.Ramel

  15. 15 den blyga said at 17:34 on August 3rd, 2013:

    Jag kollade på YouTube:
    Är det inte fantastiskt!

  16. 16 — Lotten said at 13:09 on August 13th, 2013:

    […] Povel Ramel av Tomas Blom […]


Leave a Reply