Hjalmar Bergman – fantasifull realist

Publicerad 2013-10-15 i kategorin Författare, Porträtt | 10 Comments »

  • hjalmar_bergmanHjalmar Bergman (1883–1931), författare.
  • Mest känd för sina romaner och sin dramatik där realism samsas med fantastik, komedi med djup tragik.
  • Värd att minnas som en av de stora svenska prosaisterna med romanklassiker som Markurells i Wadköping, Farmor och vår herre, Chefen fru Ingeborg och Clownen Jac och pjäser som Swedenhielms.

Hjalmar Bergman räknas i litteraturhistorien till 1910-talets borgerliga realister. Och visst var borgerligheten hans litterära miljö, men med sin fantasi, sitt fantasteri och sina av stark medkänsla burna djuplodningar i det mänskliga psyket spränger han realismens gränser. Hans gestalter har länge tillhört den kulturella allmänbildningen: den i penningaffärer förslagne värdshusvärden Harald Hilding Markurell, modehusdirektrisen fru Ingeborg Balzar med sin hemliga passion, Farmor Agnes Borck med sitt klara förstånd, som samtalar med Vår herre, den storvulne men panke uppfinnaren Swedenhielm som drömmer om Nobelpriset, den världsberömde clownen Jac Tracbac (egentligen Nathan Borck, sonson till Farmor) vars konst, som blandar komik och tragik, liknar Bergmans egen. För att bara nämna några.

Hjalmar Bergman växte upp i Örebro som son till en av stadens ledande män, bankdirektören Clas Bergman. Han var ett känsligt och fantasibegåvat barn, överviktig och inget skolljus, och hans förhållande till fadern var komplicerat. Än mer konfliktfyllt blev hans äktenskap med Stina, dotter till det berömda skådespelarparet August och Augusta Lindberg. Han var homosexuell men avskydde sin egen läggning, vilket gjorde att konflikterna inom honom själv tilltog med åren, med ty åtföljande alkohol- och de sista åren även narkotikamissbruk. Han debuterade 1905, men det dröjde till 1919 innan han slog igenom med Markurells i Wadköping. Fram till faderns död 1915 kunde han leva på underhåll från denne, men sedan var han tvungen leva av sin penna.

Och han lyckades hjälpligt med det genom sin produktivitet, som aldrig hämmades av hans leverne. På somrarna levde han hälsosammare på en liten ö i Stockholms skärgård, och där skrev han de flesta av sina stora romaner. Men han skrev jämt: noveller, scenpjäser, radiopjäser, filmmanus; på de två senare områdena var han något av en pionjär och samarbetade med regissörer som Victor Sjöström och sin svåger Per Lindberg.

Men ganska snart tog hans livsstil ut sin rätt: efter månadslångt rumlande avled Hjalmar Bergman i Berlin nyårsdagen 1931, bara 47 år gammal.

Peter A. Sjögren är ordförande i Hjalmar Bergman Samfundet och mångsysslare i förlagsbranschen med ordböcker och uppslagsverk som specialitet. 

Läs mer

Standardverket om Hjalmar Bergman och hans författarskap är Erik Hjalmar Linders tredelade biografi Sju världars herre (1962), Kärlek och fadershus (1973) och Se fantasten (1983). En utmärkt sammanfattning är Sverker R. Eks artikel i Nationalencyklopedin.

Under Hjalmar Bergman Samfundets  överinseende utges Hjalmar Bergmans brev; tre delar är utkomna, den fjärde och sista publiceras i mars 2014. Samfundet har också en sida på Facebook.

Alldeles nyutkommen är en samling artiklar som belyser det litterära släktskapet mellan Hjalmar Bergman och Sven Delblanc, Svartsyn och humor.

Bonus

Här är den berömda inledningen till Hjalmar Bergmans mest kända roman, Markurells i Wadköping:

Solen gick upp, markerande i staden Wadköpings annaler en märklig dag, den 6 juni år 1913. Tegeltaket på utvärdshuset Kupan flammade som eldslågor, vajade sakta av och an, lyftes av längtan till flykt men besinnade sig och sjönk åter tillbaka mot takstolarna som det tunga, ärliga och vällagda tegeltak det i själva verket var. Men domkyrkotornets kajor upphävde gälla skri och höjde sig i snävrande kretsar högt över den gyllene tuppen. Dock icke alltför högt. I gräset under linden blänkte glas: vitt glas, brunt, grönt, blått glas, slipat glas och oslipat, helt glas, spräckt glas och krossat glas, alla sorters glas. Samt en del porslin och en bordduk märkt H. H. M. – Harald Hilding Markurell. Under linden stod ett bord och två stolar av järn. På bordet, vars skiva pryddes av zodiakens stjärnetecken, stod en kopp med kaffe och en kopp med punsch som helt fylldes av flugor, getingar och en jättestor humla. Humlan levde ännu. Uppklättrad på sina olyckskamraters lik kämpade hon en ojämn kamp mot rusets fördärvliga verkningar. Då och då gav hon till ett ångestfullt surr, dovt och dystert som virveln från förstämda trummor.


10 Comments on “Hjalmar Bergman – fantasifull realist”

  1. 1 Lotten Bergman said at 14:35 on October 15th, 2013:

    Det mest spridda Hjalmar Bergman-citatet:

    ”Man må säga vad man vill om ett syndigt leverne men det är allmänbildande.”

  2. 2 Lotten Bergman said at 14:38 on October 15th, 2013:

    En helt annan sak: kan man inte få kliva in och bestämma att alla litterära samfund ska ha språkligt korrekta och läsvänliga namn?

    • Hjalmar Bergman-samfundet?
    • Samfundet för spridande av Hjalmar Bergmans texter?
    • Hjalmars fanklubb?

  3. 3 Olle Bergman said at 14:57 on October 15th, 2013:

    Ordet ”krumelur” finns med 49 gånger i Hans Nåds testamente, konstaterar jag här:

    http://www.textalk.se/losningar-for-synskadade/klassisk-svensk-litteratur/HJALMAR-BERGMAN-Hans-Nads-testamente.html

  4. 4 Ökenråttan said at 18:50 on October 15th, 2013:

    Hj. Bergman var alltså gift med en syster till Anna Tosses farmor. Small world …

  5. 5 Lotten Bergman said at 19:50 on October 15th, 2013:

    Sensmoral:
    Beware. Anna Tosses släkt is all over the place.

  6. 6 Ökenråttan said at 08:37 on October 16th, 2013:

    I sin minnesbok “Längesen” skriver Tor Bonnier ett långt avsnitt om Hj. Bergman. Det är mycket intressant och mycket sorgligt.

  7. 7 Ökenråttan said at 10:15 on October 16th, 2013:

    Tor Bonnier var alltså Hj. Bergmans svåger. Och Anna T:s farfar. Ständigt denna Anna T.!

  8. 8 Håkan (hakke) said at 12:59 on October 16th, 2013:

    “Men domkyrkotornets kajor … höjde sig i snävrande kretsar …” — underbart!

  9. 9 Anna T said at 13:14 on October 16th, 2013:

    Tell me about it Lotten. Och Ökenråttan, jag står bakom en gardin när du minst anar det!

  10. 10 Peter A. Sjögren said at 15:18 on July 10th, 2014:

    Citatet som Lotten återger är från romanen “Jonas och Helen” (1926) och lyder i original: “Må man säga vad ont man vill om ett syndigt leverne – men det är allmänbildande.”


Leave a Reply