Harry Martinson – nässelskådare och planetobservatör

Publicerad 2013-08-01 i kategorin Porträtt | 18 Comments »

  • Harry Martinson (1904–78) Foto: K. W. Gullers (Bildkälla: Wikipedia)

    Harry Martinson (1904–78)
    Foto: K. W. Gullers (Bildkälla: Wikipedia)

    Harry Martinson (1904–78), författare, poet och nobelpristagare 

  • Mest känd för sin förmåga att beskriva det stora i det lilla: Nobelprisnomineringen beskriver att författarskapet ”/…/ fångar daggdroppen och speglar kosmos”.
  • Värd att minnas för sin naturlyriska penna, uppfångandet och beskrivningen av människans plågade insida, samt sin skildring av den snabba strukturomvandlingen i Sverige under 1900-talets tidigare hälft.   

Jag sitter i en skolkorridor och tuggar trött på ett äpple som börjar bli mjukt i skinnet. Klockan närmar sig halv fem och utanför har vinden klättrat ner från hustaken och blåser bitande kall. I väntan på att läraren ska anlända öppnar jag min slitna fyrtiotalsupplaga av Vägen till Klockrike, och plötsligt fylls mina trånga höstlungor med frisk luft:

/… /nere vid strandeställena susade den höga bladvassen ännu sommar och rasslade med tusen vimplar i vinden som luktade sjö.

Om jag blundar, både ser och känner jag sjöns skönhet – detta är den främsta tjusningen med Martinson. Han sätter ord på de små tingen, men kan ändå krympa universum till något nästan konkret … och han gör det med bravur. Det självklara blandas med det kryptiska och med ett brett stilistiskt register. Han kan beskriva vardagligheter som frukostsamtal lika väl som det oerhörda: kärleken och friheten.

Martinson tillbringade många av sina ungdomsår nära naturen (både som luffare och sjöman) och därför är det inte svårt att tänka sig att hans prosa och poesi är förankrad i egna erfarenheter. Naturlyriken bygger på noggranna observationer och när han berättar dras vi läsare in i gestaltningen och tar huvudpersonens plats. Med sin respekt för miljöer och det förflutnas skeenden hjälper han oss att förstå vad historien har för effekt på vår nutid och den tid vi ännu inte upplevt.

De avundsjuka kritiker som under 1970-talet hävdade att Martinson smugit sig in som Nobelpristagare bakvägen (han satt som bekant själv i Akademien när han fick priset) får säga vad de vill, men jag tror inte att någon kan komma på ett enda vettigt argument mot Akademiens nominering. Martinson har nämligen förmåga att – för att parafrasera hans berömda nobelprismotivering – zooma in på daggdroppen, och samtidigt rikta ett teleskop mot kosmos.

Kanske är Martinson anledningen till att gymnasiets eftermiddagskorridorer inte lyckades kväva mig.

Ida Bergman är 19-årig, blivande civilingenjör som har ärvt sina föräldrars bokstavskärlek. Promenerar helst på Berlingator, gillar att kasta bollar i korgar och tycker att människor är oproportionerligt intressanta. 

Läs mer

Vägen till Klockrike är en roman som tål att läsas flera gånger om: den är en 300 sidor lång poetisk dröm. Vad gäller nyheter om Martinson, så är medlemmarna i Harry Martinson-sällskapet duktiga på att uppdatera hemsidan med samma namn – här ges det tips på artiklar och engagemang i sociala medier som rör Martinson och hans författarskap. På Nobelprisets hemsida finns en tydlig bibliografi som gör det lätt att se under vilka år han var som mest aktiv.


18 Comments on “Harry Martinson – nässelskådare och planetobservatör”

  1. 1 Olle Bergman said at 08:44 on August 1st, 2013:

    Några av mina favoritcitat av HM:

    ”det är ont om jordklot”
    ”Han brukar borsta nordanvinden” (om enbusken)
    ”nu skalar jag potatis i det inre av Kongo”

  2. 2 Ullah said at 08:48 on August 1st, 2013:

    Nu blev till och med jag intresserad av att läsa mer. Strålande inledning av bloggen!

  3. 3 Anna Toss said at 09:09 on August 1st, 2013:

    Jag läste Vägen till Klockrike första gången i tonåren och föll pladask. Ville genast gå ut på luffen, har fortfarande en dröm om att vandra Sverige runt. Men jag tycker dess främsta styrka är hur Martinsson beskriver människorna och deras rädsla. Hur rädslan ställer sig mellan alla möten, hur den har alla de små svenska hemmanen i sitt grepp.

    Hur som helst är det en av mina topp 10-böcker, och jag har gett den till alla barnen.

  4. 4 Anna Toss said at 09:30 on August 1st, 2013:

    ehh Martinson menar jag förstås, med ett s.

  5. 5 Olle Bergman said at 09:37 on August 1st, 2013:

    ANNA: För några år sen satt vi i trappan vid Sergels torg och noterade plötsligt att en JÄTTELIK banner över Kulturhusets fasad var felstavad. ”Martinsson” i tre meter höga bokstäver, typ! 🙂

    Vi ringde genast till informationsavdelningen på vad-det-nu-var och de åtgärdade det så fort de kunde.

  6. 6 Olle Bergman said at 09:38 on August 1st, 2013:

    Andra en-s:are:

    Alf Henrikson
    Hans Alfredson
    Eyvind Johnson
    … och så Lotten Stenson, såklart!

  7. 7 Erik Bergman said at 10:02 on August 1st, 2013:

    Ha! En profil som till och med en obildad yngling som jag känner till!

  8. 8 Ullah said at 10:05 on August 1st, 2013:

    Och Frostenson!

  9. 9 Olle Bergman said at 10:05 on August 1st, 2013:

    ERIK: Vänta bara, så ska du få läsa om skumma 1800-talspoeter, bortglömda sjuttiotalshumorister och annat spännande!

  10. 10 Lotten Bergman said at 14:46 on August 1st, 2013:

    Erik: För att inte tala om alla skäggiga män som har fallit i glömska men som här kommer att läggas ut till allmän beskådan! (Jag tutar i egen lur. Men inte för att jag är skäggigt manlig.)

  11. 11 Örjan said at 18:59 on August 1st, 2013:

    Tack Ida. Älskar din text.
    Får mig att leta fram fars gamla exemplar och verkligen läsa boken, från pärm till pärm.

  12. 12 Lisa said at 03:07 on August 2nd, 2013:

    Hej Ida! Stark inledning på ett roligt projekt.

  13. 13 Dieva said at 10:53 on August 3rd, 2013:

    Fin text Ida, det märks att du har text i blodet.

    Jag Fick lust att genast gå och leta fram Martinsons böcker som ligger nedpackade i vår bastu. Det skulle maken gilla; han vill komma åt bastun.

  14. 14 Ökenråttan said at 16:35 on August 5th, 2013:

    Lessen Ida, men du kan inte bli ingenjör! Dom kan nämligen inte skriva.

    Du skriver lika poetiskt som Martinson själv!

  15. 15 Ökenråttan said at 17:55 on August 5th, 2013:

    Kära nån, Ida, vilket tramp i klaveret. Visst kan ingenjörer skriva; du har ju ett exempel i din familj! Jag försökte bara vara lite mostrigt rolig, höhö. Vulgäruppfattningen är ju att ingenjörer inte kan skriva vettig svenska. Varför skulle jag göra mej till talesperson för en vulgäruppfattning? Så dumt så!

  16. 16 Olle Bergman said at 18:44 on August 5th, 2013:

    Haha, ingen fara. Min egen erfarenhet är att ingenjörer som skriver å yrkets vägnar brukar vara ganska strukturerade. När jag har dem på kurs brukar de kunna ta ett stort kliv framåt när de förstått principer som “pang på rödbetan” och “kill your darlings”. Intressant nog är de väldigt mottagliga för att lära sig använda metaforer — kanske ett resultat av deras modelltänkande.

  17. 17 den blyga said at 07:50 on August 6th, 2013:

    Min stora upplevelse vid läsning av Harry var när jag efter läsning av Nässlorna blomma slog upp försättsbladet och läste:
    Jag var liten i lyssnandets dagar-
    vid härden sutto de gamla
    vaggande sina förmenta synder mot
    den sista dagen, då en
    korsfäst frälsare skulle två dem rena.-

    Katten spann, elden brann, spjällen tjöto,-
    någon sjöng slagen och klagande visan
    om pigan som trampade på brödet.

    Tandlösa munnar berättade i sena höstar
    om spetälsk kärrsäd och
    beska mjöldrygans blomma.
    Jag frös vid min barndoms härd.

  18. 18 — Lotten said at 13:08 on August 13th, 2013:

    […] Harry Martinson av Ida Bergman […]


Leave a Reply