Gunnar Mascoll Silfverstolpe – uppburen vemodspoet

Publicerad 2013-08-23 i kategorin Porträtt | 9 Comments »

  •  silfverstolpeGunnar Mascoll Silfverstolpe  (1893–1942) poet, kulturkritiker, akademiledamot samt överintendent vid Kungliga Husgerådskammaren.
  • Mest känd för det tidigare stående diktantologinumret Slut på sommarlovet.
  • Värd att minnas för en diktning som vågar vemodet och den stilla nostalgin.

Så är den snart slut, sommaren 2013. Blommorna har gått i frö och augusti går mot sin fullbordan. Vad passar bättre då än dessa rader av Gunnar Mascoll Silfverstolpe?

Det var de dagar, då man girigt vägde
var timma som fanns kvar till lovets slut.
Det var den tid då varje timma ägde
en egen kraft som måste vinnas ut …”

[—]

och runt omkring en höjde syrsor gällt
den sista glädjedruckna sommartonen
från boskapstrampade och tomma fält

Nog kan vi känna igen känslan som står sig från barndom till mannaår. Raderna ur dikten Slut på sommarlovet fångar i hög grad det som utmärker Gunnar Mascolls Silfverstolpes poesi och kanske livssyn. En idyll som fanns och en alltid närvarande känsla av förgängelse.

Det finns litteratörer som under sin levnad är mycket lästa, uppskattade och uppburna men som efter sitt frånfälle faller i glömska. Tiden, litterära moden och strömningar tar nya vändningar och det som en gång var läst och uppskattat glöms, förvinner i tidens bakvatten och återfinns till slut längst in i antikvariatens hyllor. Där kan du idag hitta Gunnar Mascoll Silfverstolpe böcker, en man som tillhör kategorin ”De sedan länge glömda men ack så minnesvärda”. Den framstormande modernismen under 1940-talet gick hårt åt kretsen av lyriska intimister med andra namn som Selander och Asplund.

Silfverstolpes lyriska produktion är liten; den omfattar bara fem diktsamlingar. Sitt stora yttre värv gjorde han som konsthistoriker och litteratur- och konstkritiker i Stockholmstidningar. Han blev ansvarig för de kungliga konstsamlingarna i sin roll som överintendent för Kungliga Husgerådskammaren och hamnade slutligen i Svenska Akademien. År 1941 höll han minnestal över sin företrädare på stol nr 18, Albert Engström. Han hade då upphöjts till vad som något ironiskt sades vara “Sveriges sedan den gustavianska eran förmodligen mest stjärnprydde och guldsmidde skald”, men redan året efter skulle motsvarande anförande komma att avhandla honom själv. Silfverstolpe gick bort i cancer endast 49 år gammal.

Och Silfverstolpe som en gång hade en så stark ställning på parnassen föll med tiden in i djup litterär glömska. Han, vars dikter var stående inslag i radions Dagens dikt. Han, som skrev kantater till Uppsala universitet och oden till den likaledes bortglömda polarforskaren Finn Malmgren med rader som följande:

Vi åldras och åren bli njugga
Och allt som vi gjort, tycks oss halvgjort och smått

Ja, det finns en spännande paradox med den ordensbehängde framgångsrike chefen för de kungliga konstsamlingarna, ordensbrodern och den så ofta tillbakablickande lätt melankoliska poeten. Vad var det som saknades honom? Vi borrar inte djupare i det här men konstaterar att under ytan hos den förmente idylldiktaren finns en stark existentiell klang och det är därför han ännu ska läsas.

Magnus Thureson är karriärvägledare vid Linnéuniversitetet i Kalmar när han inte har viktigare saker för sig som att följa årstidernas växlingar i stort och smått eller kanske skölja ner några diktsamlingar med ett gott glas …

Läs mer

Slut på sommarlovet hittar man bl.a. här. En ganska omfattande biografisk artikel finns att läsa Svenskt Biografiskt Lexikon. Bloggen Ingrids boktankar har två artiklar om Silfverstolpe – här och här. Bengt Landgren, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, gav 2008 ut monografin Den hotade idyllen – Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Finland och den lyriska intimismen. Slutligen ska även noteras att Lars Gustafsson – från Västmanland likt Silfverstolpe – år 1996 gav ut diktsamlingen Variationer över ett tema av Silfverstolpe.


9 Comments on “Gunnar Mascoll Silfverstolpe – uppburen vemodspoet”

  1. 1 Olle Bergman said at 08:30 on August 23rd, 2013:

    TILLÄGG:

    Den, som ej mer förnimmer
    en junimorgons skimmer
    med bävan och med ångest
    för livets korthets skull,
    den, som ej ger sig fången
    en stund åt fågelsången
    och känner att den lever
    med samma klara drill,
    när vi ha blivit mull
    – han hör ej längre jorden,
    den gröna jorden till.

    Den, som ej mer förnimmer
    ett barnaögas skimmer
    med ängslan för att tiden
    skall grumla denna glans
    – det stora, rika livet
    är icke längre hans.

    ur diktsamlingen Dagsljus

  2. 2 Olle Bergman said at 10:11 on August 23rd, 2013:

    Bloggen ”Diktarna” publicerar en Silfverstolpedikt idag:

    http://diktarna.blogspot.se/2013/08/sensommar.html

  3. 3 Maria Lindberg Howard said at 10:37 on August 23rd, 2013:

    Stort TACK för den här bekantskapen. Ord man känner igen från en människa man inte visste att man kände. Det han säger är ju precis på pricken det många av oss känner just nu. Så även tajmningen är perfekt. 🙂

  4. 4 Lotten Bergman said at 11:04 on August 23rd, 2013:

    Jag sitter här och gapar över min egen okunskap när det gäller Silfverstolpe. Nu ska jag se till att odla mitt vemod med större omsorg.

  5. 5 Andreas Holmberg said at 11:57 on August 23rd, 2013:

    Ja, ännu fler vackra och vemodiga Silfverstolpe-dikter kan man läsa här:

    http://diktarna.blogspot.se/search/label/Gunnar%20Mascoll%20Silfverstolpe

  6. 6 Martina said at 20:58 on August 23rd, 2013:

    Olle, vilken enastående dikt!

  7. 7 Fredrik Tersmeden said at 11:45 on August 24th, 2013:

    Här finns tillfälle att knyta an till ett tidigare inlägg här på bloggen. Det var nämligen Gunnar Mascoll Silfverstolpe som 1937 redigerade Daniel Fallströms postuma “Dikter i urval” och i förordet avfärdade mycket av “den yviga, allmänromantiska stil” som den äldre skaldekollegan företrädde. Samtidigt skall dock sägas att Silfverstolpe även hade ord av erkänsla för Fallström som “impressionisten med det lätta, stundom graciösa handlaget” och som “centrallyrikern med den spontana melodiska tonen”. Och detta verkar ju onekligen vara aspekter som harmonierar bättre med hur Silfverstolpes egen musa sjöng.

  8. 8 Minnesvärt | Minerva said at 19:13 on October 7th, 2013:

    […] jag att Gunnar Mascoll Silfverstolpe berikat vår litteratur med så vackra existentiella dikter. Eller att Daniel Fallström var om inte en stor diktare så i alla fall en “sann diktare”. Eller att det fanns en […]

  9. 9 Lars Wetterström said at 21:37 on October 31st, 2013:

    Även om jag tycker om Gunnar Mascolls dikt “Hemland” från 1940 tycker jag nog att hans “Arvet” från 1919 kanske är den kanske rytmiskt och melodiskt bästa:

    Arvet

    Bröder, vi ärvde ett grand
    av stålet , som håller i elden –
    men av drömmens glidande välden
    skogar och sjöar och land!

    Bröder, vad gav oss vårt arv?
    Ej ro hur vi drevo och foro,
    men maktlösa händernas oro
    i handlingens tidevarv.

    Bröder, var köpte vi frid?
    Det kunde vi aldrig köpa.
    Vi måste beständigt löpa
    på gränserna till en tid.


Leave a Reply