Fredrika Runeberg – en författarsjäl i skugga

Publicerad 2014-03-24 i kategorin Författare | 3 Comments »

  • Fredrika Charlotte Runeberg (1807–79), finlandssvensk författare.
  • Känd som hustru till Johan Ludvig Runeberg.Fredrika
  • Värd att minnas för sitt författarskap och sitt samhällsengagemang.

I självbiografin Min pennas saga beskriver Fredrika Runeberg sig som ett inbundet barn med passion för böcker, bokstäver och läsning. Litteratur fanns det gott om i den borgerliga hemmiljön i Åbo (ärkebiskop Jacob Tengström var hennes farbror) och hon kunde nära sin introverta själ med läsning vid sidan av undervisningen – som även döttrarna fick ta del av. Ur hennes unga hand flöt också små prosastycken och dikter; behovet att skriva gjorde sig tidigt påmint.

Trots en stark olust för sällskapsliv, tvingades Fredrika småningom att kliva ut i det offentliga ”för att förvärfva sällskapsvana och icke bli en enstöring” och det var under sådana omständigheter sysslingen J.L. Runeberg uppmärksammade henne. De gifte sig och inrättade sitt första hem i Helsingfors i början av 1830-talet för att senare flytta till Borgå.

Hushållet med tjänstefolk och en stor barnaskara sköttes av Fredrika, som endast korta stunder kunde ägna sig åt läsning eller skrivande. Det runebergska hemmet hade rykte om sig att just tack vare Fredrikas insatser alltid vara inbjudande och älskvärt, även om värdinnan har beskrivit det så här: ”[D]å någon afton hände att vi ej hade fremmande, tycktes mig denna ovanliga stillhet behaglig.”

Påverkad av maken och möjlighet till publicering som genom honom uppstod (han grundade Helsingfors Morgonblad) fick Fredrika tillfälle att till ”spaltfyllnad” i tidningen se sina ”småbitar på vers och prosa” i tryck – men utan signatur. Den egentliga debuten skedde vid 37 års ålder med dikten ”Simrith”, publicerad i kalendern Necken under signaturen -a -g. Fortsatta publikationer fick överlag goda omdömen och många uppmuntrade hennes författande. Trots det tvivlade Fredrika på sin litterära förmåga; många alster blev bokstavligen till aska. Som författare begränsades hon av sin kvinnoroll, men också (som jag uppfattar det i Min pennas saga) av bristande självkänsla – ”ful och föga älskvärd som jag syntes mig vara”.

Fredrika angav bristfällig skolgång som en orsak till ett icke fullfjädrat författarskap, varför hon under tiden i Borgå bidrog till grundandet av en skola för fattiga flickor och dessutom var ordförande i en kvinnoskapsförening.

Kanske är det ett slags ödmjukhet som framträder hos Fredrika Runeberg, att inte förhäva sig själv och sina verk i skuggan av maken och den rådande tidsandan. Den enkla sanningen var henne likväl inte fjärran: ”när hjertat svällde i bröstet, när pulsarna slogo våldsamt, hur stillade sig icke alltid stormen i själen, när det var möjligt att få taga min tillflygt till diktens drömbilder”.

Alexandra Hibolin är redaktionsassistent vid Svenska Akademiens Ordbok i Lund

 

Läs mer

Svenska Litteratursällskapet i Finland har en fin hemsida om Fredrika Runeberg där även några av hennes verk, bland annat Min pennas saga, finns att läsa i pdf-format.


3 Comments on “Fredrika Runeberg – en författarsjäl i skugga”

  1. 1 Lotten Bergman said at 17:26 on March 24th, 2014:

    Det här var ju intressant! Och så ber jag att få tacka för ögonöppnaren: jag visste absolut inget om Fredrika Runeberg.

    (Än en gång är jag dessutom avundsjuk på alla kalas och fester som de hade i kretsarna – och som jag inte var bjuden till.)

  2. 2 Olle Bergman said at 10:17 on March 26th, 2014:

    Här hittade jag en studie om Fredrika från 1904:

    http://runeberg.org/frruneberg/

    Väldigt intressanta bilder på http://www.sls.fi/FredrikaRuneberg/Bilder/fredrika%20runeberg%20bildgalleri/index.htm

    Familjebilderna präglas knappast av uppslupenhet – snarare av stränghet och askes.

  3. 3 Alexandra said at 13:31 on March 26th, 2014:

    Ytterligare en aspekt av den goda Fredrika är inställningen till Runebergs förälskelser. Så här hanterar hon särskilt en, Emelie Björkstén: “Den uppståndelse som förhållandet orsakade tonades ned genom hustrun Fredrika Runebergs sansade inställning till förälskelsen. Fredrika Runeberg och Emelie Björkstén blev så nära vänner att Emelie lät Fredrika vara den första att läsa hennes dikter. Medan den föräldralösa Emelie, som inte hade någon utbildning, flyttade runt och bodde hos olika släktingar, höll Fredrika förbindelsen vid liv genom brev och Emelie deltog även i vården av J. L. Runeberg sedan han 1863 blivit förlamad.” (ur Nordisk kvinnolitteraturhistoria)


Leave a Reply