Evert Taube – de många minnenas skald

Publicerad 2014-01-31 i kategorin Musik | 2 Comments »

taube

  • Evert Taube (12 mars 1890 – död 31 januari 1976), författare, musiker, kompositör, poet, målare m.m.
  • Mest känd för en lång rad visklassiker och textrader.
  • Värd att minnas för prosan, reseskildringarna och sånger som Det fönstret som lyste och Minnet och tystnaden.

En ung journalist frågade mig för ett tag sedan, inför en konsert, om Evert Taube inte känns lite ”daterad”. Han undrade om Taube verkligen har något att säga oss nuförtiden. Mitt spontana svar på frågan var ett bestämt ja! – och i nästa stund ett nej!.

Det finns i Evert Taubes texter formuleringar som ingen vettig människa idag skulle låta undslippa sig. Ta till exempel ”hellre snälla svarta barn än vita i Sing Sing.” eller den aningen mer sofistikerade ”där har jag kaffe, miljoner bönor, men ingen kvinna tillräckligt vit.” Det första citatet är ur Balladen om Gustaf Blom från Borås och nästa ur Invitation till Guatemala.

Mer minnesvärd är då boken Guatemala, skriven på 50-talet. Boken är en kärleksfull reseskildring där Taube skildrar såväl ursprungsbefolkningen som sina medresenärer. Ofta är det svårt att veta vad som är fakta och vad som är fiktion, men mig gör det inget. Som kuriosa kan man se att Taube i stadsnamnet Sololá hämtade namnet på personen Sololá i sången … Guatemala ger en levande bild av den komplexa latinamerikanska kulturen och tål att läsas än idag!

Min första kontakt med Taube var när min pappa visade mig boken Jag kommer av ett brusand hav. Där mindes Taube sin småskollärarinna på Vinga, Mariana Wounsch, vilket gjorde att jag kände någon slags närhet till honom…

Det minnesvärda är ett tema som genomsyrar Taubes textskapande. All – eller nästan åtminstone – hans prosa grundar sig på minnen. I några sånger går han betydligt djupare än att beskriva romantiska episoder i ett nostalgiskt, sommardoftande skimmer …

I sången Minnet och tystnaden – vars melodi han skrev som 81-åring – beskriver han känslan av att minnas men inte kunna klä minnena i ord. Det finns två verser skrivna vid olika tillfällen i denna sång, men de går inte att förena textmässigt utan göra en bearbetning. Första versen slutar: ”du minns, men ack, var finns de rätta orden? De gömt sig i tystnaden.” Vers två börjar med ” Så spörjer du, och trött på allt det bjärta…”, vilket är en fortsättning efter frågan ”var finns de rätta orden?”…

Om man framför båda verserna får man alltså göra en variant där man inte ger svaret ”de gömt sig i tystnaden”. I mitt samarbete med sångaren Johan Sandberg har vi valt lösningen att bara spela melodin utan text till den sista frasen och sedan göra ett mellanspel på gitarr (tid för reflektion) och sedan avsluta med den andra versen.

En sång om mörka minnen är Det fönstret som lyste, komponerad som en Estilo argentino. Vi får inte veta vad poeten minns, men den slutar: ”Hon grät, hon låg vaken om natten, men nu kan du gå. Hon har somnat!” Ett minne fjärran från ”och solen går ned i nordväst”!

Klas Wounsch är gitarrist, pedagog och verksam inom kulturledarskap – se www.wounsch.se.

Läs och lyssna mera

En Spotify-lista med olika sångare som tolkar Taube.


2 Comments on “Evert Taube – de många minnenas skald”

  1. 1 Olle Bergman said at 14:52 on February 1st, 2014:

    Taube är en verklig generationsmarkör – så viktig för min föräldrageneration (30-talister), så perifer för mina barn (90-talister). Jag kom ihåg att jag köpte singeln Änglamark när den var aktuell – dvs. som lillgammal sjuåring.

  2. 2 Rosman said at 17:13 on February 2nd, 2014:

    Bra artikel med annorlunda perspektiv på den gamle.Kul!


Leave a Reply