Calle Möller – storljugare och radioröst

Publicerad 2013-09-24 i kategorin Porträtt | 3 Comments »

  • calle_mollerCalle Möller (1893–1942), vissångare, författare,  radiounderhållare, uppfinnare och pianofabrikör.
  • Mest känd för sina ljugarhistorier i dåvarande Radiotjänst vilka gavs ut i form av populära böcker.
  • Värd att minnas som tidsfenomen, allkonstnär och glädjespridare.

Fyrmästarsonen Calle ”Storljugaren” Möller blev efter ingenjörsstudier bl.a. uppfinnare och utvecklade en förbättrad karbidlampa. Han var även ägare till August Hoffmans Pianofabriks AB i Stockholm och startade dessutom ett grammofonbolag kallat ”Veckans skiva”.

Calle var den förste som fick vara rolig i dåvarande Radiotjänst (som senare blev Sveriges Radio). Där berättade han dråpliga och med sanningen inte helt överensstämmande historier. Ofta handlade de om hans resor till Söderhavet – där han aldrig hade varit. Inte heller blev han, som han påstod, kung över Norge efter unionsupplösningen eller kronprins över Hawaii. Ljugarberättelserna sammanställdes i två bästsäljande böcker: Söderhavssynder och Söderhavsdygder. Utöver dessa gav han ut ytterligare tre böcker, bl.a. en om en resa med en på fyrhjuling cyklande häst, Till Siam, som efter omständliga förberedelser startar i Stockholm och leder ända till – Södertälje.

Calle Möller var en uppskattad vissångare, som uppträdde och gav ut en hel del inspelningar med sånger av bland annat sin gode vän Evert Taube samt Bellman. Tillsammans med Taube och Sven Salén tog han initiativet till Visans Vänner. Dessutom gav han ut två sångböcker tillsammans med konstnären Einar Nerman. Vid jultid drog han stora publikskaror till Skansen och den julauktion han höll där.

Ludvig_(Lubbe)_Nordström_1939-1

Tillsammans med Lubbe Nordström gjorde Calle Möller en mycket uppmärksammad resa med båt utmed Norrlandskusten. Resan följdes bland annat av Radiotjänst som då gjorde sina första ”outdoor”-sändningar. I tidningen Folket i Bild gjorde sedan Nordström sitt socialreportage på en sida medan Calle Möller på en annan skildrade samma upplevelser på humoristens vis.

Under andra världskriget var Calle ledare för den s.k. Fältteatern och såg då till att de beredskapssoldater som var förlagda längst ute i skärgårdarna fick god underhållning av välkända artister. I samband med detta drog han på sig en förkylning som inte fick någon behandling utan spred sig till att bli den hjärnhinneinflamation, som tog hans liv vid endast fyrtionio års ålder.

Hasse Alfredson har berättat att han, liksom hela svenska folket i övrigt, satt klistrad vid radioapparaten på lördagskvällarna för att lyssna på Calles historier. Alfredson har också berättat att att det var Calles fabuleringskonst som inspirerade till hans egen ”Valfrid Lindeman”.

Calle Möller (jr) är yngste son till Calle Möller (sr) som hade fem barn i två olika äktenskap

***

Läs mer

Om Calle kan man bl.a. läsa i Svenskt biografiskt lexikon samt på denna webbsida. Om reportageresan till sjöss finns mer att läsa här. Här en diskografi.


3 Comments on “Calle Möller – storljugare och radioröst”

  1. 1 Olle Bergman said at 17:46 on September 24th, 2013:

    Gits Olsson gjorde en resa i Lubbes och Calles kölvatten 1972 och skrev en artikelserie till SE. Alla nio delarna finns här:

    http://www.gitsolsson.se/Resereportage/resereportage.htm

  2. 2 Ökenråttan said at 22:26 on September 24th, 2013:

    Fullständigt off topic vill jag berätta följande, à propos Möller. När vår dotter var vidpass 4-5 år hade hon en liten kompis som hette Pelle. En dag frågade hon “Vad heter Pelle i efternamn?” “Möller”, sa jag. Lilla dottern brast ut i ett pärlande skratt: “Möller! Det kan ju bara giraffer heta!” Varifrån denna uppfattning kom har vi ännu i denna dag ingen susning om.

  3. 3 Fredrik Tersmeden said at 13:25 on October 2nd, 2013:

    Trevligt för en 78-varvarsamlare som mig att få veta litet om mannen bakom “Veckans skiva”. Sådana har jag ett antal i min samling, däribland en där Calle Möller själv sjunger “På blomsterklädd kulle” och “Kors på Idas grav”.


Leave a Reply