Barbro Alving (Bang) – skjutjärnsreporter

Publicerad 2013-08-13 i kategorin Porträtt | 16 Comments »

bang

Barbro Alving (1909–87)

  • Barbro Alving (1909–87), svensk reporter känd under signaturen ”Bang”. Verksam på DN under åren 1934–59.
  • Mest känd för sina reportage från Berlin-olympiaden (1936), spanska inbördeskriget (1936–37) och finska vinterkriget (1939). 
  • Värd att minnas för den otroliga närvaron i berättarperspektivet, liksom sitt intresse för feministiska frågor.

Man minns henne egentligen inte som Barbro Alving, det står klart. Det är ju som signaturen ”Bang” hon har gått in i det svenska medvetandet, Bang (de två första bokstäverna i namnet lagda till de två sista) – kort och slagkraftigt, som en explosion in i medvetandet, men samtidigt med en töjbarhet i ljudet, en lite Disneyaktig rekyl.

Att läsa Bang är en djupdykning i en fantastisk, sparsmakad prosa, där inte ett adjektiv, inte ett kommatecken slunkit förbi hennes inre korrekturläsare utan att det ältats och bultats och försvarats. Samtidigt finns ett oerhört närvarande ”jag” där, som bär läsaren med sig rätt in i det ögonblick som beskrivs. Ta bara reportaget från OS-invigningen i Berlin 1936 (DN 2 augusti 1936), en av mina personliga Bangfavoriter, och samtidigt ett av de reportage som gjorde att den svenska publiken på allvar fick upp ögonen för henne:

Där kommer egyptierna i sina röda fezer, nej, armarna stannar där de är. Afghanistan, ja. Argentinarna som ser ut som styrmän på långtradare – nej. Australien likaså. Belgien håller sina halmhattar lugnt i handen, det första ledet ser ut som en rad hyggliga postexpeditörer, men lilla Bermuda tycker tydligen om diktatur, Bolivia likaså. Brasilien sätter stopp för Hitlerhälsandets rad, och applåderna mattas automatiskt. /…/ Men i svenska truppen höjs bara en arm, det är en fotbollskille, som hittat någon bekant i publiken, och den hälsningen är svensk. Den betyder ”tjena”.

Ja, istället för att rapportera om fanor, eller stämningen på arenan, registrerar Bang kort och gott vilka nationer som fallit för det politiska spelet, och trycket att göra Hitlerhälsningen.

Under 1930-talet reste Bang runt och rapporterade från allsköns oroshärdar runtom i världen, ofta som den enda kvinnliga internationella reportern i sammanhanget, eller i varje fall en av ytterst få. Under efterkrigstiden skildrade hon USA, Vietnam och Afrika. Och genom alla hennes texter återfinns samma fallenhet att  flytta ner ståt och pompa till betraktarens planhalva, och göra det stora gripbart och det fruktansvärda synligt, och det lilla värdefullt – oavsett om hon skrev från ett sönderbombat fältsjukhus i Francos Madrid, eller från Långholmens kvinnofängelse.

Karin Westin Tikkanen är språkforskare och populärvetenskaplig skribent – här t.ex. en artikel om tatueringar på latin. Just nu är Karin aktuell med boken Historiska Ord (tillsammans med Olle Bergman).

Läs mer

Det finns en utmärkt biografi över Bangs liv och leverne, Krig, kvinnor och gud, av Beata Arnborg (2010). Dottern Ruffa har även hjälpt till att sammanställa boken Bang om Bang (2009), med Bangs egna brev och dagboksanteckningar. 

Så här i sensommartider vill jag också gärna rekommendera hennes sommarprogram, detta från 1971.


16 Comments on “Barbro Alving (Bang) – skjutjärnsreporter”

  1. 1 Lotten Bergman said at 08:46 on August 13th, 2013:

    Jag hittade en trailer till dokumentärfilmen “Bang och världshistorien” av Maj Wechselmann (som jag inte har sett), se längst ner i inlägget här). Den recenserades i DN (fem pluppar!).

    Här finns ett klipp från Nobeldagen 1957, där man efter 2,44 ser man Bang sitta och anteckna.

    Och så ett av flera radioklipp som SR så generöst har lagt ut: Tankar på en lantkyrkogård.

    Hon var i sanning alldeles fantastisk.

  2. 2 Lotten Bergman said at 08:50 on August 13th, 2013:

    Man kan verkligen drabbas av Bangfrossa!

  3. 3 Ökenråttan said at 15:31 on August 13th, 2013:

    Bang är bäst!!!

  4. 4 Örjan said at 15:42 on August 13th, 2013:

    Älskade att lyssna på Bang på radion i min barndom. Frånsett innehållet i programmen fascinerades jag över hennes djupa men vackra röst.
    Lottens tidigare länk till “lantyrkogården” (där hon nu själv är begraven) visar exempel på hennes tidigare omnämnda sparsmakade prosa. Inga onödiga ord.
    Och ja, jag finner även hennes, i artikeln, omnämnda “jag” som bakgrund i det hon berättar.

  5. 5 Ingela said at 16:42 on August 13th, 2013:

    Hennes böcker läste jag också i tonåren. Och Ehrenmark. Kanske var jag nån slags tidig kvinnlig Benjamin Button? I alla fall tyckte jag mycket om båda författarna. Och som någon skrevs tidigare, radiorösterna, gäller också båda två.

    Fast jag själv valde en man att skriva om blir jag glad över att det kom en kvinna i dag!

  6. 6 Ökenråttan said at 19:03 on August 13th, 2013:

    Nu är det jag igen.
    För det första: Ruffa (utan citationstecken) “hjälpte inte till” att sammanställa boken “Bang om Bang” som kom ut år 2009. Boken har två upphovspersoner, Bang och Ruffa. Det är dottern som redigerar/presenterar sin mammas texter.
    För det andra: Bang var inte “skjutjärnsreporter”. (Den typen av journalistik kom till Sverige på 1960-talet genom de tre O:na – Jag läser just nu Åke Ortmarks memorarer. – och utmärks av tuffa frågor till ett intervjuoffer, främst i teve och radio.)Det var inte Bangs stil som intervjuande reporter. Och dessutom – de flesta av hennes reportage bygger inte på intervjuer.

  7. 7 Ökenråttan said at 19:07 on August 13th, 2013:

    Ingela: Men nu är det jag IGEN. (Jag ger mej aldrig.) Låt mej bara säja detta: Barbro Alving var aldrig nånslags tidig nånting-whatsoever. Hon var unik, bara BANG. Och det var dessutom inte så bara!!

  8. 8 Maria Lindberg Howard said at 22:12 on August 13th, 2013:

    Ville bara passa på att rekommendera “Personligt”, fyra böcker med Bangs dagböcker och brev från 1927 till 1959. Och så alla kåserier under synonymen “Kärringen mot strömmen” förstås.

  9. 9 Maria Lindberg Howard said at 22:27 on August 13th, 2013:

    Bara ett ljuvligt litet klipp ur Personligt (del 2):

    Edinburgh 24.4 1937
    Just nu sitter jag på stans noblaste hotell och har ätit en lunch som är så dyr så jag vågar inte be om notan. Kom hit i more och är astrött, var inte vettigt igår Jag travade genom industri efter industri och folk talade tekniska krumelurer tills jag vek in öronen och tänkte på något annat. Från vilken del av England är Ni? frågade industrimagnaterna igår. Jag är Mycket Högfärdig. Och har förbannat roligt. Men det är fantastiskt orksamt att resa, tala, se och skriva i ett kör. Varför är jag inte en Skotsk Man och får ha rutig kjol och ingenting på knäna.

  10. 10 Ingela said at 23:50 on August 13th, 2013:

    Ökenråttan: Nä, Bang kallar jag inte för nånting. Det räcker bra med Bang. Jag funderar mer över min egen litteratursmak som tonåring. Så här i backspegeln ser den lite mossig ut för åldern. Jag läste till och med KdeM:s redan då ålderdomliga ungdomsböcker och skrattade gott.

  11. 11 Lo said at 07:21 on August 14th, 2013:

    Älskar Bang! Emellanåt nästan fanatiskt… En period läste jag allt jag kom över, och det är ju en hel del- hon var enormt produktiv!
    Dessutom ligger alltid en kåserisamling bredvid sängen, som tröstebok innan sömnen. Det finns ett citat för varje situation (schamponera håret, undvika att köra på ekorrar, träffa bekanta från barndomen som nu blivit vuxna, åka nattåg…).

  12. 12 Ökenråttan said at 11:07 on August 14th, 2013:

    Aha Ingela: Det är rubriksättaren som kallar Bang för skjutjärnsreporter. – Ditt smakprov från Berlin-olympiaden är verkligen väl valt. Så typiskt Bang.
    Lo har rätt: Bang har verkligen skrivit om allting. Och bäst!

  13. 13 Lotten Bergman said at 17:43 on August 14th, 2013:

    Det är min djefla man som lite putslustigt kallar Bang skjutjärnsreporter. Vänta så ska jag slå honom med något hårt i huvudet.

  14. 14 Ökenråttan said at 21:26 on August 14th, 2013:

    Det räcker om man tar bort kju och ett s: då blir det stjärnreporter, vilket stämmer alldeles förträffligt.

  15. 15 Ingela said at 23:58 on August 14th, 2013:

    Nämen Ökenråttan, jag skrev inte om Bang, det gjorde Karin Westin Tikkanen så bra. Jag bara kommenterade. Men nu struntar vi i det och njuter av texten om Pär Lagerqvist och ser fram emot morgondagens minnesvärda person. En kvinna igen kanske?

  16. 16 Ökenråttan said at 10:33 on August 15th, 2013:

    F’låt, Kerstin, f’låt Ingela. Jag som är så lagd för att klaga borde verkligen läsa lite ordentligare …


Leave a Reply