Axel Wallengren – evigt underhållande fakir

Publicerad 2014-02-24 i kategorin Författare | 5 Comments »

  • Axel Wallengren (1865-1896), lundensisk studentprofil, poet, författare och journalist.

    Axel Wallengren Atelier Bror sson St Nygatan 48b Malmö

    Axel Wallengren på ett fotografi från 1880-talet som tillhört hans likaledes tidigt avlidne studentkamrat Karl August Wahlstein (med tack till Karin Wahlstein Berg som ställt bilden till förfogande).

  • Mest känd som humorist under pseudonymen Falstaff, fakir.
  • Värd att minnas för ett nydanande och stilbildande humoristiskt författarskap som med råge har överlevt det mesta av det som det en gång parodierade och som har inspirerat sentida glädjespridare som Povel Ramel, Pekka Langer, Lasse O’Månsson och Hasse Alfredson. Den sistnämnde menar att det ”finns nog inget i svensk litteratur inom Skämt & Humorbranschen som i genialitet överträffar [Wallengrens] ’Den uppriktige portugalaren’.”

”Försök att prestera någon annan stil!”

Orden var min svensklärarinnas, stilen var Falstaff, fakirs och jag var sexton år.

Bakgrund: två år tidigare, i sjuan, hade jag funnit en gulnad pocketbok i skolbiblioteket, nämligen ett urval av Axel Wallengrens skrifter som Falstaff, fakir. Det blev dyrkan vid första ögonkastet och märktes genast i skolarbetet. Alla mina svenskuppsatser skrevs nu i Fakirens anda – och jag var produktiv! Det var efter två år av sådana texter som min lärarinnas desperata bön kom.

Trettio år senare läser jag mina skolalster igen och förvånas över hur väl tonåringen tillägnade sig en nästan sekelgammal förlagas stilgrepp. Men än mer förundras jag över att jag ännu gång på gång kan läsa Wallengren – vars kanon utgörs av tre tunna böcker och några tidningskåserier – och icke blott ha lika roligt utan även ständigt upptäcka något nytt.

Nyckeln ligger i fakirprosans kompakthet och många lager. Här finns inte ett överflödigt ord, men i den starkt kondenserade texten samsas absurda tankesprång, akademiska associationer, stilparodi och språklig ordekvilibristik så inflätade i varandra att man nästan måste läsa var passage flera gånger för att riktigt suga all effekt ur den. Det spontant roliga blir än roligare vid en reflekterande andra läsning – och allra roligast om man även läst på kring den tid och miljö texterna skrevs i. Ett exempel:

Ordet filosofi kommer av grekiska filo = jag älskar och sofo = jag sover: alltså: att älska sömn. Men enär den, som sover, icke syndar, har man ansett sömn och syndlöshet identiska; följaktligen blir filosofi lika med att älska syndfrihet, d.v.s. vetenskap, ty vetenskapen syndar endast mot tankelagarna, och därpå följer ingen juridisk straffpåföljd.

Filosofien indelas i tusen underavdelningar. Den viktigaste av dem är Boström.

Stilen är, som ofta hos Fakiren, till synes vetenskaplig, men dess krystat skenbara logik är absurd. Vägen från sömn till vetenskap går via ett folkligt ordspråk till en blixtsnabbt glidande användning av begreppet synd i tre helt olika bemärkelser: moralisk synd, tankefel och juridisk straffbarhet. Till sist så det tvärsäkra påståendet att filosofins viktigaste riktning är Boström. Det ser redan rent språkligt lustigt ut även om man inte anar vem Boström är, men blir än roligare om man vet att det syftar på det oscarianska Sveriges konservative ”statsfilosof” C J Boström, en man till vilken Wallengrens generation av radikala studenter stod i skarp tankemässig opposition.

Chr.Jac.Boström (från Commons)

Christopher Jacob Boström – filosofiens viktigaste underavdelning!

”Shakespeare är liksom Bibeln, ännu sedan man lärt honom utantill, lika ny” har en snillrik lundensare, biskop Thomander, sagt. Jag vill till listan lägga hans likaså snillrike medlundensare ett halvsekel senare: Axel Wallengren alias Falstaff, fakir.

Fredrik Tersmeden är arkivarie vid Lunds universitet och vice ordförande i det litterära sällskap som vårdar Falstaff, fakirs minne .

Falstaff, fakir (Delfinenpocket)

Pocketutgåvan som en gång i tiden ledde bloggförfattaren in på den fakiriska banan.

Läs mer

Den hittills fylligaste biografin över Axel Wallengren är ännu Hans Küntzels inledning till den av honom redigerade utgåvan av Wallengrens Samlade skrifter (5 band,1923-24). Ett urval av såväl biografiska som mer litterärt-analytiska texter kring Wallengren har av Fakirensällskapet samlats i antologin Envar sin egen Falstaff, fakir (2012). Ett av Wallengrens fakiriska ”huvudverk”, En hvar sin egen professor, finns i sin helhet på Litteraturbanken.


5 Comments on “Axel Wallengren – evigt underhållande fakir”

  1. 1 Fredrik Tersmeden said at 15:08 on February 24th, 2014:

    Har börjat fundera på om jag skulle renskriva några av mina pubertala fakirepigonerier och publicera dem digitalt. Skulle de månne finna en någorlunda intresserad läsekrets?

  2. 2 Dag said at 08:11 on February 25th, 2014:

    Självklart.

  3. 3 Olle Bergman said at 09:20 on February 25th, 2014:

    Det slår mig att jag skrev något i genren ”sedelärande historier” som student – det var något om en tiggare som förlorade besinningen när en vänlig man halade fram en stor sedel. Sensmoralen var ”Är du alltför givmild blir tiggaren kniv-vild.”

  4. 4 Rosman said at 11:59 on February 25th, 2014:

    Upupa-epops-kalops
    kan man propsa i en mops.

    Har jag just lärt mig i hans alfabet.

  5. 5 Knicke said at 22:41 on September 30th, 2014:

    Och det har detta inläggs författare som fick mig att på riktigt upptäcka Herr Fakiren i vuxen ålder. Fyra teaterföreställningar senare anser jag att det var en av mina viktigaste upptäckter. Tack för det Farbror!


Leave a Reply