Anders Burman – legendar inom Sveriges musikbransch

Publicerad 2014-01-10 i kategorin Musik | 2 Comments »

  • drumsAnders Burman (1928-2013) – legendarisk skivproducent genom sex decennier.
  • Mest känd för att ha grundat skivbolaget Metronome, lanserat några av våra största artister och producerat oförglömlig musik över alla genregränser.
  • Värd att minnas för att ha berikat det svenska musiklivet med både kvalitet och mångfald.

I begynnelsen var jazzen. Och trumsetet. Vid 14 års ålder höll Bengt Anders Oscar Burman takten i Elis Kimbys Kvintett från Uppsala. Inom kort bildade han sin första egna orkester med Gunnar ”Siljabloo” Nilson, Roffe Berg och Arne Söderlund – och vann Nalens orkestertävling. En karriär som proffsmusiker verkade tämligen utstakad, men hastigt och lustigt befann sig Anders Burman samtidigt på väg in i grammofonbranschen. Tillsammans med storebror Lasse, en något äventyrlig affärsman, och den hängivne jazzdiggaren Börje Ekberg startades skivbolaget Metronome. Med ekonomisk back-up från bröderna Bjerke (riskkapitalister långt innan sådana var uppfunna) drog verksamheten igång, från början med uteslutande jazz på repertoaren.

”Ser man Burman, ler man – hör man Burman, dör man!” Så lär Charlie Norman med glimten i ögat ha sagt om sin mångårige trumslagare, som också var en stor showman på scen. Men skivproducerandet tog till sist över och Anders Burman reste sig från trumpallen för gott i slutet av 50-talet. Jazzen var inte längre en populär dansmusik utan snarare en angelägenhet för ett invigt fåtal, och det var dags att söka nya vägar för Metronomes utgivning. Anders Burmans osvikliga känsla för talang och kvalitet visade sig gälla över alla genregränser. Med stor framgång tog han sig an schlagerartister som Siw Malmkvist och Anna-Lena Löfgren, valde ut låtar och såg till att kompet i studion var av högsta klass. Svensktoppsframgångar och guldskivor följde. Samtidigt insåg han snabbt den helt obekante Cornelis Vreeswijks storhet och lät honom sjunga in sina egna visor – med känt resultat. Samma mönster upprepades med artister som Pugh Rogefeldt, Bernt Staf, Ola Magnell, John Holm m fl. Anders Burman hade en omvittnad känsla för när en tagning satt, när känslan och svänget inte kunde bli bättre. Då var det den som gällde – även om den kanske inte var hundraprocentigt felfri. Det lär ha varit ett smärre skådespel att se Anders Burmans mimik och kroppspråk på andra sidan glasrutan i kontrollrummet – artisten visste med säkerhet när han var nöjd, eller tvärtom. Snabbhet och spontantitet präglade ofta hans inspelningssessioner, det gällde att fånga ögonblicket i flykten.

board

Anders Burmans engagemang i ”sina” artister var hundraprocentigt. Många intygar att hans förmåga att lyssna och peppa gjorde det möjligt för dem att ge mer än vad de trott vara möjligt under de laddade minuter när bandet rullade. Det är sannerligen ingen överdrift att påstå att svensk populärmusik har Anders Burman att tacka för mycket.

Tomas Blom är författare och deltidsmusiker (försökte utan framgång entusiasmera Anders Burman för sina demos på 70-talet…)

Läs mer

Det skrevs många hyllningar om Anders Burman när han avled, till exempel hos Musikindustrin och TT-Spektra. Här en intervju från Utbildningsradion. Boken De legendariska åren – Metronome records av Håkan Lagher och Lasse Ermalm är utan tvekan den definitiva skildringen av Anders Burmans gärning. Fängslande och detaljrik läsning.

Bernt Staf 2001: ”Anders Burman bör tilldelas ett hedersdoktorat. Han har lanserat: Charlie Norman, Owe Törnkvist, Siw Malmkvist, Ann-Louise Hansson, Svante Thuresson, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Pugh Rogefeldt, Ola Magnell, John Holm, Lill Lindfors, Magnus & Brasse, Family Four, Pehr Myrberg, Totte Wallin, Gösta Linderholm, Marie Bergman, Maritza Horn, m.fl.”


2 Comments on “Anders Burman – legendar inom Sveriges musikbransch”

  1. 1 Lotten Bergman said at 16:04 on January 10th, 2014:

    Bernt Stafs uppräkning är vansinnigt imponerande!

  2. 2 Rosman said at 23:10 on January 13th, 2014:

    Så bra att Burmanartikeln nu är skriven, så att jag med gott samvete kan nöja mig med en länk i den kommande “Ja dä ä dä”-artikeln…


Leave a Reply