Allan Pettersson – en drabbande symfoniker från Söder

Publicerad 2014-01-28 i kategorin Musik | 1 Comment »

  • Allan Pettersson 1911-1980, tonsättare och violast.

    pettersson

    (Foto: Gunnar Källström)

  • Mest känd för sina uttrycksladdade och stora symfonier (16 till antalet).
  • Värd att minnas för att han skapat musik som har en säregen förmåga att väcka känslor och beröra på djupet.

Många är de som vittnat om hur de “drabbats” av Allan Petterssons musik. Själv drabbades jag redan i tonåren när jag hittade en LP med Symfoni nr 7 i min pappas skivsamling. Det fanns en uttryckskraft i musiken som gjorde att jag inte kunde sluta lyssna. Det var spännande, ångestladdat, och ibland nästan skrämmande: motiv som upprepas och kämpar mot varandra, det karaktäristiska, ödesmättade h-moll-ackordet i trombonerna och den pådrivande virveltrumman. Pettersson skruvar upp spänningen, innan man äntligen får andas ut i en svidande vacker stråksats eller – som i symfonins slut – i en vemodig sorgesång spelad av höga violiner och flöjter. Just dessa kontraster mellan det konfliktfyllda och det vackra och melodiska, är något som återkommer hos Pettersson.

Han växte upp i Södermalms fattiga arbetarkvarter. Det självbiografiska visar sig tydligt inte minst i hans 24 Barfotasånger för röst och piano till egna texter, som han skrev på 40-talet. Det är enkla, visartade sånger som Pettersson kom att återvända till genom hela sitt musikaliska skapande.

Framgångarna kom med symfonierna under 1960- och 70-talet, men Petterssons djupt personliga och känslomässiga förhållningssätt till det symfoniska skapandet stod i skarp kontrast till tidsandans estetiska ideal. Många samtida tonsättare, liksom de unga avantgardisterna, såg på Pettersons musik med skepsis; den ansågs vara alltför subjektiv och “nyromantisk”.

När den sjunde symfonin uruppfördes 1968 av Stockholms Filharmoniker under världsdirigenten Antal Dorati fick Pettersson på allvar känna på publikens uppskattning och kärlek. Det blev succé och symfonin spelades kort därefter in på skiva som blev en bästsäljare. Filharmonikerna tog med sig sjuan på utlandsturné, och Birgit Cullberg koreograferade så småningom musiken i baletten Rapport.

Efter genombrottet vaknade också intresset från press och media.Varje nytt uruppförande blev en nationell angelägenhet med intervjuer och direktsända konserter i radio och TV. Pettersson gjorde sig känd för sina slagkraftiga uttalanden som ofta baserade sig på ett starkt rättvisepatos.

Samtidigt som Pettersson rönte framgångar med sin musik blev hans hälsa allt sämre, men trots att ledgångsreumatismen plågade honom komponerade han oavbrutet. Under 70-talet tillkom inte mindre än åtta symfonier, två solokonserter, och kantaten Vox Humana.

“Musiken ger ingen frälsning, sa Pettersson, men den kan göra att man står ut, tills man äntligen får lägga sig ner och sova.”

Allan Pettersson somnade in på midsommardagen 1980. Hans musik fortsätter att väcka starka känslor.

Kristina Fryklöf är sekreterare i Allan Petterssonsällskapet och medarbetare på Gehrmans Musikförlag där hon bland annat är redaktör för förlagets nyhetsmagasin Highlights.

Läs & lyssna mer

Börja på Spotify och lyssna på Pettersson for beginners (Barfotasånger, Romanza för violinoch piano, Symfoni nr 7 och Symfoni nr 8). Petterssons samtliga symfonier och andra verk finns utgivna på CD av BIS Records och det tyska bolaget CPO. På YouTube finns en kort presentationsfilm om Allan Pettersson som gjordes i samband med hundraårsjubileet 2011. Läs också om Allan Petterssonprojektet i Norrköping.

Litteratur

  • Laila Barkefors: Det brinner en sol inom oss, Allan Pettersson – En tonsättares liv och verk (1999) Nyutgåva 2011 (Gehrmans Musikförlag) GE 11952
  • Leif Aare: Allan Pettersson, Nordstedts förlag (1978) ISBN 91-1-783412-0

Några kända Pettersson-citat:

  • ”Jag är ingen tonsättare, jag är en ropandes röst i öknen (det får inte glömmas), som hotas att drunkna i tidsbullret.”
  • “Verket jag arbetar med är mitt liv, det välsignade, det förbannade ”
  • ”Kämpar man sig igenom en symfoni, måste man komma fram till konsonans, harmoni, om det så skall hålla på i tjugo timmar.”
  • ”Sången stals av den förvuxne snobben, svullnade ut i det banala, uttömde sig i kraxande saltomortaler, ett skri, en spjutspets i örat … När kommer ängeln, som ger själen åter den sång, så enkel och klar att ett barn slutar gråta?”

One Comment on “Allan Pettersson – en drabbande symfoniker från Söder”

  1. 1 Olle Bergman said at 09:32 on January 29th, 2014:

    Jag har, skam sägandes, aldrig gett Allan Pettersson någon chans (mina fördomar har nog pekat på musik av typen Karl-Birger Blomdahl). Som student fick jag en LP som jag nog aldrig lyssnade på så noga. Men Spotify-listan gav verkligen mersmak!

    Ett intressant faktum: att ett namn sammansatt av de gråsvenska ”Allan” och ”Pettersson” kan klinga med sån gammaltestamentlig pondus!


Leave a Reply